Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Efter många om och men lyckades jag till slut läsa ut Katarina Von Bredows senaste bok 'Bara inte du'. På slutet blev det sådär att man läser och läser utan att det känns som att man kommer någon vart. Det är lika mycket kvar i boken som när man började läsa. Otroligt bra var den i alla fall trots att den lämnade mig med en längtan av att vara nykär. Ett värkande svart hål i bröstet sådär så att det känns som att hela ens existens ska sugas in och försvinna i det där lilla lilla hålet som ryms där inne.
Imorrn har jag, trots att jag börjar ångra mig lite, lovat att följa med alla Kilaforsare + några till och bada. Frågan är hur jag känner inför det när jag vaknar. Jag har även lovat att sminka min syster inför hennes utekväll. Jag börjar ångra mig att jag sminkade henne på hennes födelsedag för tydligen gillade hon det och nu vill hon att det ska upprepas. Innerst inne vet jag ju själv att jag tycker det är lite kul. Jag vill ju trots allt jobba som det sen så det kan ju vara bra med lite övning och vad har man annars syskon till om inte till försökskaniner?
Ännu en gång tackar jag gudarna för att jag har lyckats med att ta mig igenom ytterligare en dag och att jag nu får borsta tänderna och sedan bege mig till sängen för en lång, härlig och otroligt mysig tryckare med min kudde. Extra skönt känns det med sovmorgon till 10.20 imorrn!
